En längtan efter gymmet

 

Jag har sån abstinens, en sådan längtan efter gymmet. Att få gå ner i källaren och ta tag i vikterna och bli så där dallrande i musklerna som man bara blir när man lyft riktigt tungt. Gymmet har varit stängt i några veckor och ska vara stängt den här vecka också för renovering. Jag hoppas innerligt att de öppnar nästa vecka som de sagt. Jag har visserligen haft (och har två veckor till) outdoor training camp som är riktigt kul och otroligt jobbigt på sitt sätt, men det är inte samma sak med kroppsviktsträning som bli jobbigt på grund av intensitet och antal repetitioner och skivstångs/hantelträning som blir jobbigt med få men tunga repetitioner. 

Sen har jag dessutom inte kunnat träna på gymmet sedan flera veckor före semestern då de renoverade duscharna. Gymmet jag tränar på ligger i direkt anslutning till mitt jobb och jag tränar alltid direkt på morgonen före jobbet, vilket har inneburit att jag inte kunnat träna då jag inte kunnat duscha efteråt. Så nu är det läääänge sedan jag fick kötta ordentligt på med träningen, jag tror att det var den 15 juni.

I våras la jag dessutom mest fokus på styrka för löpningen och löppass istället för gymmet då jag skulle springa Linköping halmarathon i juni (se här). Så det känns som att jag inte gjort ett ordentligt gympass sedan typ i mars. Jag längtar så!

Jag längtar även efter att få träna på morgonen igen. Outdoor training camp är på kvällstid (och lördag fm) och då har jag inte riktigt ork. Ikväll tex är passet mellan 19-20, jag är inte hemma förrän ca 20:40. Sen dusch och mat på det. Kl 22 vill jag vara i säng då klockan ringer 5:15. men det är lönlöst att tro att jag ska kunna somna vid 22 efter måndagarnas pass, det blir ingen bra sömn mellan måndag och tisdag. Dessutom går två kvällar åt till träning. Tränar jag på morgonen märker jag knappt någon tidsåtgång då jag bara lägger på lite varje dag på arbetsdagen för att ta igen de sena mornarna 2 dagar i veckan. Nu "försvinner" två kvällar i veckan och jag hinner inget annat dessa träningsdagar.

Ja, jag längtar så efter gymmet igen!!!

Kram Helén

En träning som heter duga

Så här lycklig blir man efter ett hårt pass bootcamp i 30-gradig värme. Så här röd blir man också i fejset, ha ha. Ja, det var riktigt jobbit igår. Men Jennifer tog det lite lugnt med oss på grund av värmen och mycket vatten gick det åt. När vi sprang backintervallerna så fick man liksom inte i sig något syre. Jag vet inte om värmen tar allt syre från luften eller vad det är. 

Jag vet att en del undrar var vi gör på den här bootcampen. Det brukar börja med uppvärmning, lätt jogg 3 varv runt fotbollsplanen. Sen kör vi olika block där ett block tex kan bestå av höga knäjogg, squathopp och situps. Eller sprinterutfall, rygglyft med skulderbladsress och crossfit sit up. Eller squat (pulsa i bottenläge efter halva tiden), squat kick, fällkniv och spiderplank. Man kör varje övning i 60 sek och varje block 2-3 varv. Mellan varven sprintar man backintervaller allt mellan 3-8 ggr. Varje träningspass består sedan av 3 block. Phu! 

Jag tycker det här är jättekul och jag är så glad att jag hoppade på det här tåget. 4 veckor är precis lagom utmaning. Men jag skulle inte vilja hålla på så här jämt. Jag längtar in i gymmet där jag kan få lyfta tungt och inte träna så forcerat. Men jag kommer definitivt att ta med mig många av dessa övningar till framtidens löpträningar. Lägga in intervaller och avluta löppasset med ett par varv av något block, som för att liksom klämma ut det sista ur kroppen. För jag har verkligen lärt mig under dessa två veckor att jag orkar mer än jag tror. 

Idag är det fredag och äntligen snart helg. Vi tar nog en tur med båten ikväll för det ska bli uppåt 30 rader idag också. Härligt! Önskar er alla en härlig helg!

Kram Helén

En önskan om mer grönt

De säger att hjärnan är föränderlig, att den lätt tar till sig ny kunskap och anpassar sig. Men när det gäller kosten, ja då vet jag inte. Min hjärna har väldigt svårt för att göra förändringarna i alla fall. Rent kunskapsmässigt vet jag att jag behöver få in mer grönt i min kost men likt förbannat (ursäkta ordvalet) så hamnar det sällan något grönt på tallriken. Jag liksom glömmer bort att jag kan komplettera måltiden med grönsaker. Det kan ju vara så enkelt som att slänga ner en näve med fryst broccoli i matlådan eller ta med en burk med riven vitkål som tillbehör. Egentligen jättegott, men minnet... jag glömmer bort det. Jag får mina ryck och handlar hem, tänker ofta fryst då så det inte blir gammalt och förstört. Så åker påsen in i frysen och sen ligger den där till den mest består av is och sedan slängs. Eller vitkålshuvudet som rivs och läggs i påse i kylen för att jag enkelt ska kunna ta den med till jobbet. Men sen ligger påsen där tills den nästan kryper ut av sig själv. Ja, jag är verkligen dålig på det där med grönt till maten. Men jag försöker och ger inte upp.

Förra veckan provade vi att göra en mer grön kvällsmåltid. Jag kallar den för "grön" som ett bra samlingsnamn för allt som är bra kolhydrater (böner, linser, sallader, rotfrukter, broccoli mm). I alla fall så hittade jag ett recept på Bakad sötpotatis med salsa på svarta bönor. Jädrar var grönt jag fick i mig. Sötpotatisen tog dock väldigt lång tid i ugnen men salsan, mums! Den kan jag tänka mig att ha vid sidan om en köttbit också. Jag bjuder på receptet om någon blev sugen.

Bakad sötpotatis med salsa på svarta bönor

4 port.

4 stora sötpotatisar

400 g svarta bönor

2 stora tomater, finhackade

1 mango, finhackad (jag tog fryst i tärningar)

1 dl vårlök/salladslök, finhackad

1 dl koriander

1 msk limejuice

1 msk olivolja

1 krm chilipulver

1 krm salt

1. Sätt ugnen på 200 grader

2. Skär ett kryss i mitten av sötpotatisen. Klä in dem i folie och baka mitt i ugnen i 30-40 minuter, eller tills de är mjuka inuti. (Mina tog dubbla tiden, minst!)

3. Undertiden du väntar på potatisen, blanda ihop svarta bönor, tomat, mango, salladslök och koriander i en skål. Pressa över limejuice och smaksätt med chili och salt.

4. Skär upp sötpotatisen och fyll dem generöst med bönsalsan.

Koriander har enligt mig en väldigt speciell smak, lite som vatten med diskmedel i. Inte för att jag brukar dricka diskmedelsvatten, men ni fårstår nog vad jag menar. Så koriandern utesluter jag nog nästa gång.

Ikväll står träning med bootcamp på agendan och idag tänkte jag verkligen ta lite grönt innan träningen. Men då jag inte hinner hem emellan gick jag bort till 7eleven för de har en sån där Pic a Deli där man plockar ihop sin egen sallad själv. Men det var så utplockat och låg mest torra salladsblad och några få bitar kyckling kvar i botten. Så jag trotsar kostråden och tar en rejäl varm baguette med kyckling, mozzarella, pesto och rödlök. Mums! Men inte så grön...

God var den i alla fall. Så får jag äta något bättre när jag kommer hem ikväll efter träningen.

Kram Helén

En svävande ballong

Igår kväll när jag åkte hem såg jag en luftballong som flög nära nära. Jag var tvungen att stanna bilen och fota lite. Så himla stora och mäktiga de är. Bara svävar fram tyst tyst. Den kan inte ha passerat mer än 20 meter ovanför mitt huvud för jag kunde lätt prata med dem i ballongen. Sen landade den vid sidan om vägen och bara föll ihop. Från att ha burit flera människor svävandes uppe i luften till att falla ihop och bara bli en hög med tyg. Coolt!

Sen är det ju min arbetsplats, Linköpings univeristet, som har sponsrat ballongen. Den har visserligen det gamla formspråket (bytte logga och grafisk profil förra året när vi fyllde 40 år), men ändå. På ballongen stod den gamla sloganen "Expanding reallity", det passade rätt bara på just en luftballong tycker jag.

Idag är det onsdag och mitt i veckan. Dagarna går så otroligt fort. I morgon är det dags för träningscampen igen. Det är vecka 2 av 4. Så himla kul och utmanande. Man pressar sig verkligen till det yttersta varje pass. Om jag inte förbättrat mig på fystesterna efter dessa fyra veckor då vet det tusan.

Nu blir det att samla tankarna för lite jobb igen.

Ha en fin onsdag!

Kram Helén

En uppdaterad frisyr

ÄNTLIGEN!!! Tänk att dagen kom till slut. Dagen när min frisyr skulle få sig en omgång. Som jag längtat. Minns ni hur jag såg ut för 10 dagar sen? Läs här. Jag ringde min frissa i panik för 3 veckor sedan och bad om en tid men hon hade egentligen ingen förrän i september. "-Det går inte" sa jag, så hon var snäll nog att klämma in mig före sin ordinarie arbetstid. Hon är världens bästa! Och jag är så nöjd, nu känner jag mig lite som mig själv igen. Mitt hår var så risigt och blekt och långt och jag vet inte allt. Men idag blev det således av. Yay! Och ni vet hur snygg man är när man sitter där?! Ha ha!

 Nu äntligen har jag den där nacken igen. Jag bara älskar den uppklippta nacken. Mitt hår ser helt plötsligt ut som att det är tjockt och fylligt, fast det är mest en illusion.

Nu ska jag iväg på andra tillfället på Outdoor training camp. Men jag avstår att träna idag. Axlarna vill fortfarande inte vara med, även om det känns lite bättre idag. Tänker att det är bättre att ge dem lite mer vila så jag kan vara med och köra ordentligt på lördagens pass istället. Det regnar här just nu, men som tur är så har ingen dött av lite vatten och ett paraply ligger i bilen. Det ska bli spännande och se vad de hittar på att vi ska göra idag.

Kram Helén

En värk från helvetet, eller kanske inte men illa nog

Efter måndagsens Outddor training camp har jag fått en fruktansvärd värk i musklerna runt axelleden. Jag misstänker starkt att det var fystestet med armhävningar som gjorde det. Jag minns inte hur många armhävningar jag hann med på en minut, men det var i alla fall långt fler än de jag brukar göra när jag tränar. Och när man gör ett fystest så pressar man sig själv lite extra. Den sista jag gjorde försökte jag under flera sekunder att pressa mig upp den sista biten men fick ge mig, det gick bara inte. Det var nog spiken i kistan så att säga.

Igår hade jag lite träningsvärk, det kändes som vanlig träningsvärk i alla fall. Men idag, jösses, jag kan knappt röra axelleden och det känns inte som vanlig träningsvärk längre. I morse smärtade det så pass att tårarna nästan kom. Så idag har jag kurerat mig med både ibuprofen och paracetamol samt smörjt mig med tigerbalsam. Stackars mina arbetskanrater som fått stå ut med doften.

I morgon är det dags för nästa pass på campen. Jag får väl tänka mig lite för och inte ta i så jag spricker, bokstavligen. Men det ska bli spännande att se vad vi får göra för något denna gång.

Kram Helén

En Outdoor training camp har startat

Då var vi igång! Så här taggad var jag före jag åkte till första tillfället på en 4 veckor lång outdoor training camp. Vi kommer träffas 3 ggr/vecka för att träna. Igår bestod mest av information, mätningar av kroppen (jag vet, pinsamt) och olika fystester. Sista tillfället kommer vi att mätas igen och göra samma fystester och så får man ju hoppas att man har förbättrat sig lite.

Till detta har vi också fått en kostplan. Den blir nog lite svår att följa till punkt och pricka, men jag kommer att försöka. Idag blir det inköp av diverse mat av olika slag och om jag hinner ikväll så ska jag göra några av lunch- och mellanmålsrecepten så jag har något att ta med mig till jobbet i morgon. Men som sagt, det här blir nog svårt att följa helt och fullt. Planering är a och o, som en av tränarna sa.

Igår när jag kom hem var jag ganska slut i kroppen. Hela natten har kroppen pirrat och värkt lite för man tar ju ut sig till bristningsgränsen på de där fystesterna och det var rätt länge sedan jag var på gymmet och tog ut mig så där helt och fullt. Det har därför inte blivit så många timmars sömn inatt och jag är med andra ord ganska trött idag. Det är även många tankar som har malt om detta och en del frågor som jag kommer ta upp i den facebookgrupp vi har. Det känns skönt med stöttning den vägen mellan träffarna. Sömnbristen kan också bero på att jag inte är van att träna så där sent. Jag tränar oftast på morgonen före jobbet och på sin höjd har jag löptränat på kvällen men inte senare än kl 18. Igår var jag hemma kl 21 och sen tar det ett tag att varva ner, duscha och få i sig något att äta. Sen i säng vid 22 för att gå upp idag igen kl 5.15. Som sagt, jag är lite trött idag.

Det ska bli spännande och se vart det här leder. Kanske vänder jag inte upp och ner på allt vad gäller träning och kost men jag kommer definitivt att plocka in godbitarna av dessa 4 veckor i mitt liv framöver.

Kram Helén