måndag 21 december 2015

En väntan

I lilla fönstret över vasken i köket står Herr och Fru Nalle 
och väntar på att julen ska komma. 
Det är dan före dan före dan före dopparedagen 
och hos mig har inte julkänslan infunnit sig än. 
Kanske är det avsaknaden av snö och kyla som gör att 
lusten till att skapa julstämning hemma inte finns. 
Vi har pyntat väldigt sparsmakat, 
bara en och annan liten sak och bara sådant som vi verkligen gillar. 
En liten liten gran (ca 80 cm hög) fick komma in igår. 
Den dekorerades bara med en liten glittergirlang 
och några små kulörta lampor, 
ni vet en sån där ljusslinga som man hade på 80-talet. 

Jag är egentligen inte så mycket för det här 
med julpynt och tomtar överallt. 
I år kommer det dessutom bara vara mannen och jag hemma, 
så vi behöver inte pliktskyldigt pynta för någon annan heller. 
Och jag kan tänka mig att mitt behov av julpynt kommer 
bli uppfyllt med råge på julafton när vi ska till 
svärföräldrarna på dagen och syrran på kvällen. 
Så det får räcka så, 
med Herr och Fru Nalle 
och några få pynt till.

Kram Helén

fredag 18 december 2015

En glögg, tack!

Med en vecka kvar till jul dricker vi glögg
och njuter av det röda eller vita vinets kryddor och smaker.
Jag gillar vanligtvis inte rött vin
men glögg tycker jag är jättegott.
Helst den vanliga Blossa vinglögg, 
starkvinsglöggen blir för stark och jag har inte
hittat något annat märke som slår Blossa.
Årsglöggen från Blossa brukar vi också prova
och i år var den rätt god.
För att inte tala om den vackra flaskan.

När jag dricker glögg vill jag ha ordentligt i glaset
så det får plats ordentligt med russin, för det är ett måste.
Jag gillar inte de där äggkopps-stora glöggmuggarna
som hör traditionen till.
Ofta har vi plockat fram vanliga kaffemuggar
men det har inte känts så festligt.
När vi var i Göteborg för några helger sen
tog vi en glögg i Haga.
Vi fick den serverad i ett fint och rejält vinglas.
Jag har länge funderat på glasmuggar
så man kan se den vackra färgen på glöggen.
Då fick jag bekräftelse på att glöggen ska serveras i
genomskinliga glas för maximal njutning (enligt mig då).

Så häromdagen fyndade jag två fina muggar av glas på Myrorna.
Från början har det nog varit glas för Irish Coffe,
men de passar perfekt för våran glögg.
Lagom i storlek, genomskinliga och 
behaglig tjocklek på glaset.
För det spelar ju också roll.
Gillar ni glögg?
Om ni gör, drick med måtta,
så julen blir fridfull.

Kram Helén


måndag 14 december 2015

En längtan efter träning och att gå lite sönder


Vilken ljuvlig helg det har varit.
Strålande sol,
lite krispigt och kallt.
Iskristaller på naturen.
Det var så vackert att jag nästan gick sönder lite.

I lördags sprang jag en lång runda på 12 km.
Och då gick jag faktiskt sönder lite.
Något hände med mitt högra knä,
det gjorde inte ont då utan kom några timmar senare.
Så nu är jag lite halt och blir det vila från löpningen.
Men överkroppen kan ju få sitt på gymmet ändå :-)

Det känns så himla bra med träningen nu.
Jag är i full gång och om jag inte tränat på några dagar
verkligen längtar kroppen efter att få pressa sig lite.
Så här ser en träningsvecka ut ungefär:
Måndag - styrketräning på gymmet
Tisdag - vila
Onsdag - löpning på löpband
Torsdag - yoga
Fredag - styrketräning på gymmet
Lördag eller söndag - löpning ute

Det här är ingen norm som passar alla,
men det passar mig.
Och jag är inte benhård utan lyssnar på kroppen
och mår jag inte bra tränar jag inte.
Men jag mår så bra av att träna,
det är därför jag håller på.

Nu är det bara 1,5 vecka kvar till jul.
Jag har verkligen inte kommit i stämning än.
Men det kommer väl...

Kram Helén











tisdag 8 december 2015

En vacker tanke föder positiva vibbar


Naturen är vacker.
Vilka färger och vilka mönster.
Även om vi mest tycker att det är grått och trist ute nu,
så titta på trädstammarnas mönster och färger,
på löven som med sin roströda färg täcker marken
och för att inte tala om alla vindlingar grenverket utgör.

Det är så lätt att bara springa förbi
och när den mörka årstiden är här
tycka allt är trist och tråkigt.

Mig själv inkluderad!

Jag brukar vara oerhört deppig och grinig
denna tid på året och bara tyckt att
livet varit en pina utan sol och värme.
Men jag tänker att jag blir inte gladare och piggare
än vad jag gör och tänker.
Så i år försöker jag att stanna upp lite
och njuta av min omgivning.
Lite mindfulness,
fast jag egentligen inte kan så mycket om det.

Önskar er alla en vacker dag!
Kram Helén


torsdag 3 december 2015

Ett leende smittar

Igår var jag på gymmet efter jobbet och sprang en stund på löpbandet. Jag måste ju hålla igång löpningen lite nu under vintern så jag klarar mig runt halvmaran i juni. Det är ju så förbenat mörkt på vardagskvällarna så jag försöker mest springa på helgerna. Men nu har det varit så mycket annat ett tag så det var ett tag sen jag sprang.

Men igår tog jag mig alltså upp på löpbandet på gymmet. Löpbanden står mitt emot flera crosstrainers. Jag hade min ljudbok Ödesgudinnan på Salong d'Amour av Anna Jansson i lurarna. Den är lite smårolig och flera gång kom jag på mig själv att le, för unisont från de som stod mitt emot mig på crosstrainerna kom leenden tillbaka. Jag kan inte tänka mig att alla hade lika roliga böcker i sina öron som jag. Så leende smittar verkligen. Kom ihåg det när vi möter våra medmänniskor, le och du får leende tillbaka.

Kram Helén

tisdag 1 december 2015

En alldeles vanlig vecka


En alldeles vanlig vecka startade igår.
Efter två veckor av resor, både privat och i jobbet, är det skönt att det blir lite vanliga veckor igen. Jag är ju en person som gillar rutiner. Även om jag har haft hemsk kul på mina äventyr så stämmer talesättet
Borta bra, men hemma bäst 
väldigt bra in på mig. 
Nu blir det ordning på träning och mat igen.
Jag kan komma i kapp med hemmet och få tid till min hund.
Kanske några kvällar med "bara vara"-tid.

Idag är det första december och november försvann i ett nafs.
Nu hoppas jag på några grader minus och lite vitt på marken så det blir lite ljust igen och att lite julstämning kan infinna sig.

Kram Helén