En nummerlapp är hämtad

Det närmar sig med stormsteg, bara två dagar kvar.

Idag har jag hämtat min nummerlapp till lördagens lopp - Linköping halvmarathon. Wiii, vad har jag gett mig in på? Men det ska bli så kul, jag är så taggad. Jag hoppas bra jag får vara frisk och hel. Jag känner mig förberedd. Vet vilka kläder jag ska springa i, kläder som jag vet inte skaver. Skorna är väl insprungna och störningen är fixad för minimalt med kläm och skav. Tånaglarna är klippta sen några dagar tillbaka. Energigel är utprovad och inhandlad. Löparklockan och hörlurarna (trådlösa) ligger på laddning. Poddavsnitt är nedladdade, jag lyssnar alltid på poddar när jag springer. Ja, jag tror jag är redo faktiskt. Önska mig lycka till!

Kram Helén

En anmälan är gjord

Nu är det gjort, anmälan är inskickad!

Nu kommer jag verkligen behöva ert stöd och pepp.

Jag har anmält mig till Linköping halvmarathon
som går av stapeln i juni 2016.

Hjälp!!!!

Som flera av er säkert vet har jag tränat regelbundet ganska många år nu, men då främst med styrketräning på gymmet. Men för två år sedan nu fick jag för mig att jag skulle börja springa och jag laddade ner appen C25K (Coach to five kilometers) och började så sakta lunka fram. Man ömsom gick, ömsom lunkande och till slut kunde jag springa 5 km. Detta ledde sedan till att våren 2014 utmanade vår avdelning på jobbet en annan avdelning att få ihop så många km som möjligt i Blodomloppet. Jag tyckte då att jag ju inte bara bidra med 5 km så jag tränade lite till och bidrog med en mil, där jag sprang och gick om vartannat. Men jag tog mig runt. Efter sa jag "Nu har jag gjort det och aldrig mer att jag springer en mil". Så la jag löpningen lite åt sidan och fortsatte med styrketräningen. Men så i våras var vi 4 st här på jobbet som bestämde oss för att bilda ett stafettlag på Östgötamaran (mellan Linköping-Norrköping) och mitt bidrag skulle vara delsträckan på 7 km. Löpningen plockades upp igen och det gick förvånansvärt lätt att springa de där 7 km.

Det gav lite mersmak så jag fortsatte springa lite på kvällar och helger. Och vips så springer jag milen lite då och då. Men jag känner ju mig själv. För att jag ska hålla igång behöver jag utmaningar. Så med lite pepp från en kollega så har jag nu fått för mig att springa 2,1 mil. Hua! Men med lite träning kommer det säkert gå vägen. Jag hoppas att ni står vid min sida och peppar mig! För nu är jag anmäld och det finns ingen återvändo ;-)

Kram Helén

Idag smäller det

 Det är helt galet! Nu är det snart snart dags för det där som känts ganska avlägset en tid. Det är nu jag börjar inse vad jag gett mig in på. Vädret är toppen. Eller toppen kanske det inte är med 27 grader och gassande sol när man ska springa en mil. Men det får gå som det går. Blir jag för varm får jag väl gå. Det är ju ingen som dör för det. Eller är det det man gör kanske??? Dör alltså, av värmeslag? Ja ja, den som lever få se ;-)

Nä, förlåt denna galghumor men jag måste försöka lugna mina nerver lite. Jag har laddat med bra mat idag. Havregrynsgröt till frukost, en pastasallad med kyckling från Hälsofreak till lunch. Nu blir det snart en vit smörgås, en kolhydratrik sådan. Jag har laddat med Resorb till efter loppet och kanske en Dextrosol till precis innan. Det ska nog gå bra... hoppas jag... :-)

Här är i alla fall nummerlappen ni ska lägga på minnet.

I morgon har jag bokat tid för massage som belöning. Sen blir det nog en charm till mitt Pandora-armband. Funderade på pulsklocka men den är lite dyr. Och sen vet jag ju inte om jag kommer ge upp efter det här. Jag kanske aldrig vill snöra på mig löparskorna igen. Vem vet? Men nu blir det lite uppladdning med den där mackan.

Kram Helén

Vinn produkter från disp

Slår idag ett litet slag för Kavallinskans blogg

För då kan jag vara med och vinna härliga produkter från disp.

Det gillar jag!

Vill du också vara med och tävla?

Klicka på bloggen ovan.

Tyvärr spelar blogger mig ett spratt så det går inte att länka med klick på bilden som jag ville.

Kram Helén