En lunchpromenad och andra tankar

Egentligen var det inte varken så varmt eller soligt men det blev ändå en härlig promenad på lunchen. Jag tog en runda vid Tinnerbäcken med en pod i lurarna och bara laddade batterierna. Jag känner mig rätt sliten just nu, mycket tankar som bara snurrar runt runt och helst skulle jag bara vilja krypa ner under täcket och sova sova sova. Det har varit en hektisk period på jobbet, ganska mycket på fritiden, besked som låter sig dröjas och ett hem som gror igen. Städa kan man göra en annan dag, kanske någon av er tänker nu och visst är det så. Och så har det varit ett tag nu men någongång måste den där andra dagen komma och det är också stressande att känna att man inte är norgurlunda ikapp med saker. Till helgen är det i alla fall inget planerat så då får jag varva hushållssysslor med vila för att kunna känna ett lugn i att ha hunnit ikapp lite. På jobbet har en stor puckel passerat och även om det fortfarande finns mycket att göra så känner jag att jag har läget under kontroll igen. Nu är det bara kropp och knopp som måste landa lite. Jag hade en PT-timme igår. Där blev det extra tydligt att jag inte är på topp just nu. Musklerna strejkade, kroppen skakade och var spänd som en fiolsträng. I morgon har jag bokat en timmes massage och jag ska be att hon inte går på för hårt på mina problemområden utan inriktar sig på avslappning. Det behöver jag och det ska bli så skönt.
Kram Helén

En bättre dag, men ändå sämre

Tredje dagen på min sjukskrivningsvecka.

En dag där jag känner att det har vänt.

Där jag nästan känt mig lite rastlös och sugen på jobbet igen.

Men ändå inte.

För även om tröttheten och deppigheten har vänt

så har jag åkt på en rejäl förkylning.

Idag har jag därför inte gjort så speciellt mycket

utom legat i soffan och tittat på några avsnitt av

Downton Abbey - älskar den serien!

Ja, och sen har jag bakat en tigerkaka.

En liten promenad när regnet slutat.

Men det blev bara en liten på knappt 3 km

för sen tröt orken.

Och deklarationen är inlämnad.

Det blev visst några saker jag gjort idag ändå.

Två dagar till hemma

sen kommer jag nog vara redo igen.

Det känns så.

Kram Helén

En vecka för mig

En del kommer tycka att jag är svag, andra att jag är modig. 

Själv kallar jag det för självbevarelsedrift. 

Efter några veckor där jag känt att jag inte räcker till

(varken hemma, med träningen eller på jobbet), 

där jag längtat så efter helger och vila men ändå inte känt 

att jag varit utvilad efter helgen trots att jag nästan inget gjort, 

så tog jag ett beslut igår. 

Jag sjukskriver mig en vecka. 

En vecka som bara är för mig. 

För återhämtning, för att samla kraft. 

En vecka där jag inget ska göra förutom att gå långa promenader 

och andas in vårluft och kraft. 

En vecka för att jag inte ska krascha helt. 

För att jag behöver det.

Nu.

Så dagen idag har innehållit en promenad på en mil.

En riktigt skön sådan,

trots att jag fick vattenblåsor på båda hälarna

då jag var dum nog att använda vanliga bomullsstrumpor.

Men det gör inget.

För i morgon är det en dag när jag inte ska göra någonting.

Bara vara.

Och kanske ta en promenad.

Kram Helén

En artikel som träffade rätt

Jag mår inte så bra just nu. Känner mig allmänt stressad och överhopad på jobbet. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja och kommer på mig själv ibland att jag bara sitter och stirrar rätt ut. Jag som brukar gilla mitt jobb jättemycket och tycker att jag har en härlig fritid med mycket träning och familjemys. Men kanske är det så att bägaren är full och behöver tömmas lite, att jag behöver dra ner på kraven lite och ge mig tid för återhämtning. Att känna att det är ok att bara sitta och inget göra när jag kommer hem från jobbet, kanske bara meditera lite för att stilla sinnet.

Jag har försökt att strukturera på jobbet och gjort en att-göra-lista där jag även gjort prioriteringar. Jag ska försöka att bara beta av en sak i taget och bara kolla mailen på morgonen och efter lunch. Den där mailen är enormt stressande. Pling och aviseringar är avstängda så jag inte ska störas när det kommer mail.

Linköping halvmarathon närmar sig dock med stormsteg och än har jag bara sprungit 13 km som längst i sträck. Det är en bit kvar till 21 km. Men idag läste jag en artikel som var väldigt slående på iForms hemsida. Rätt träning minskar din stressnivå. Den artikeln träffade rätt. Jag befinner mig just nu på nivån måttligt stressad. Så här står det där:

Så känns det: Du känner dig trött större delen av dagen och har även svårt att ta dig samman och göra något. Du har tappat gnistan och humöret svänger kraftigt. Du är trött på ditt jobb och ta inte längre initiativ till något. På natten har du svårt att sova.
Du kan till exempel träna: Löpning, cykling, simning, crosstrainer, rodd (men bara i ett lugnt tempo).
Därför funkar det: De rytmiska rörelserna när du springer, simmar eller cyklar länge verkar meditativt, på så vis att du vänder dig inåt och låter tankarna vandra. Du behöver inte träna särskilt länge innan du märker av effekten, men fortsätter du tillräckligt länge belönas du med runner's high, det ultimata lyckotillståndet som jagar bort all stress. Se bara till att inte köra för hårt, för då kan det tippa över åt fel håll så att du blir mer stressad.

Så nu har jag bestämt att schemat från Stora löparboken för kvinnor får läggas lite åt sidan. I alla fall vad gäller de snabba intervallpassen. Nu får det bli ett par veckor med bara långa lugna pass, så jag håller träningen igång. Då ska nog inte halvmaran vara så långt borta ändå.

Sen är det ju bara ett par dagar kvar att jobba denna vecka och sen är det 4 dagar ledigt. Det ska bli så skönt. Skönt att få sova ut på morgonen och ta dagen som den kommer. Det är bara på påskafton vi är bjudna på påskmiddag, annars ska vi bara vara hemma.

Andas in, andas ut.

Kram Helén

Om 33 dagar

 

För ett par veckor sedan såg det ut så här.

Den första snön hade fallit.

Och även om jag är en riktig sommar-människa som älskar sol och värme

så har jag hellre det som bilderna visar än det trista, gråa väder vi har nu.

Jag tror inte det blivit ljust på över en vecka. 

Igår var det så mörkt mitt på dagen när jag skulle åka på ett möte

att jag var tvungen att tända instrumentbelysningen i bilen för att se den.

Suck!

Jag vill ha ljus!

Så hellre snö än grått.

Men det gråa kommer hålla i sig över en vecka till.

Man kan bli deppig för mindre.

Men det är bara att bita ihop.

Om 33 dagar vänder det,

då har vi vintersolståndet.

Jag hoppas ni får en toppentisdag.

Kram Helén

Mörkret är här nu

 

Alltså, dessa former och färger.

Jag blir alldeles förstummad.

Tänk att svampar kan vara så otroligt vackra.

Sista veckan i oktober har vi landat i.

Klockan är omställd till vintertid.

Det börjar ljusna så smått igen när jag åker till jobbet,

men det är nästan mörkt när jag åker hem också.

Nu är den här, den mörka tiden.

Tiden när det är mörkt både morgon och kväll.

Och med inget ljusinsläpp på jobbet är det viktigt att

ta en sväng ut på lunchen så man får något dagsljus.

Jag beundrar de som arbetar i gruvorna i bl a Kiruna.

Jag skulle gå ihjäl utan dagsljus.

Men det är bara att bita ihop och knapra D-vitamin.

Igår hade vi paketöppning hemma.

En liten sändning från IKEA hade kommit.

Dock inte allt och inte det vi helst ville,

men en liten del.

Det går sakta framåt i köket.

Jag hoppas ni alla får en bra vecka och att ni har strategier 

för att hantera dagsljuset som blir kortare och kortare.

Kram Helén

Måndag igen

Jag fattar inte hur fort det egentligen går. Nu är det måndag igen! Fast jag kan gilla måndagarna lite, de där rutinerna som är när man ska gå och jobba. Men kliver upp, gör sig i ordning och äter frukost. Går en liten promenad med Tyson och åker och lämnar honom på hunddagiset. Sen till jobbet och logga in på datorn och ta tag i dagens jobb. Man fikar kl 9.30 och äter lunch kl 11.30. Sen är det fika igen 14.30 och jag packar ihop och går hem vid så där 16-tiden. När man är ledig så blir det liksom inget med några rutiner. Helt plötsligt är man jättehungrig och man inser att man inte ätit på massor med timmar. Man har heller inte tagit rast och återhämtat sig. Man bara kör på liksom. Men på vardagarna så har man härliga kollegor som påminner om att nu är det dags för lite vila. Man jobbar ju så mycket bättre då.

Fast igår gjorde vi inte många knop. Jag blir lite slö och halv-deppig när vädret är kasst och solen knappt går upp. Det är mörkt och trist och jag får ingen lust att göra något alls. Som tur var skulle vi bort till svärföräldrarna igår em på lite kalas så jag var tvungen att hoppa ur myskläderna och fixa mig lite så jag blev representatabel. Regnet upphörde en stund så vi passade på att gå en promenad till Hallsta säteri. Vackert så det förslår. Utsikt mot sjön Järnlunden, fåren som betar, gärdesgårdar och bara så vacker miljö.

Nu blir det att klä mig i regnställ för gud vad det regnar. Men Tyson behöver ju sin promenad ändå. Det är en av fördelarna med hund, man kommer ut oavsett väder. Fast idag undrar jag om det är någon fördel...

Kram Helén

Tisdagsblues

Denna tisdag är inget undantag.

Inte många tisdagar är.

Tisdagen är den jobbigaste dagen på hela veckan.

Energin som lagrades under helgen gick åt på måndagen.

Det är långt kvar till nästa helg.

I morgon, onsdag, ja då är vi ju halvvägs.

Sen är det bara torsdag och fredag

innan man får sova ut igen.

Jag förstår inte varför tisdagar är så sega.

Men det är dom.

Så nu loggar jag ut och slänger mig i soffan en stund.

Trevlig kväll!

Kram Helén

Jag försöker

Jag försöker gilla hösten. Jag försöker verkligen. Så i helgen gick jag ut i trädgården för att försöka se det vackra i allt visset. Hannis skriver ibland om skönheten i naturen. Jag håller helt med henne på vår och sommar, men har lite svårare så här års. Men jag försöker. Och visst kan det vara vackert, men det är ändå lite visset för mig.

Men jag försöker, njuter av dagarna med sol och försöker se det vackra i det vissna. Det är svårt, men jag försöker.

Idag är en sån där mulen och trist dag igen. Har tänt en liten mys-pys lampa på jobbet även om det inte mys-pysa man ska göra där. Men det hjälper mitt humör lite. Fokusera på det lilla.

Önskar alla en skön dag.

Kram Helén

Less på hösten

Det är den sista oktober idag. Hösten är här på allvar, mörkret har lagt sig och dagarna blir kortare och kortare. Och vet ni, jag längtar redan efter sommaren. Höst och vinter är verkligen inte min årstid. Blir trött och slö och lite deppig. Önskar jag kunde njuta mer av tända ljus och inomhusmys. Men när det regnar en skvätt varje dag, blåsten viner och mörkret ligger kompakt, då mår jag inte så bra. Nu ska jag snart ge mig iväg för rep med kören och bandet och Magnus Bäcklund inför konserten om en månad. Det ger energi i alla fall. Tyvärr måste jag ut och bli blöt i regnet först. Ja ni hör, jag är less på hösten.

Kram Helén