måndag 30 maj 2016

Ett personbästa

I lördags gav jag mig ut på en löprunda. Jag tänkte det skulle bli en mil ungefär. Vädret var varmt och nästan lite kvalmigt. Med korta byxor och kepa på gav jag mig iväg. 

Längs vägen mötte jag cyklister som förmodligen tränar inför Vätternrundan. Själv tränar jag ju inför halvmaran. Jag såg även får och hästar och dessa måste ju fotas. 
Även utsikten över slätten med himlen som höll på att förändras skulle förevigas. 
Men jag sprang på och när jag började närma mig hemma igen såg jag på löparklockan att ett personbästa på milen var på gång. Så jag höll i och sprang på och visst, när jag kom hem hade det precis blivit en mil och på min bästa tid någonsin. 
Så stolt och lycklig! 
Tänk vad man kan flytta sina gränser. För ett par år sen stapplade jag mig runt 5 km. Sen sprang jag min första mil och var mäkta stolt. Nu är milen ett vanligt träningspass. Om lite drygt en vecka är det dags för halvmaran. Är jag redo? Ja, jag tror det. Även om det inte kommer bli på en rekordtid så tar jag mig runt. Det är mitt mål - att ta mig runt. 

Kram Helén





3 kommentarer:

  1. Grattis till dig. Den känslan är härlig. När man blir bättre än innan. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  2. Jag har sagt det förr! Jag är så jäkla imponerad av dig och jag minns när du började. GRATTIS!! You Go Girl!

    KRAM Anna

    SvaraRadera
  3. Men du, vilken prestation av dej och förstår att du måste vara jättenöjd. Bravo.
    Nu är du väl förberedd för halvmaraton. Heja dej

    SvaraRadera