Somliga kallar mig hoppjerka

Somliga kallar mig hoppjerka. Somliga kallar mig opportunist. Och kanske är jag lite av båda. En hoppjerka som byter jobb ganska ofta med också en opportunist som tar vara på de erbjudanden som kommer och ser nya möjligheter. När jag funderade på om jag skulle ta denna möjlighet som uppkom nu eller inte hade jag faktiskt det i åtanke. Jag har bara varit på denna tjänst i 1,5 år och på min förra tjänst var jag också bara 1,5 år. Jag vill ju inte verka som en person som inte stannar på en tjänst mer än ett litet tag. Då är det tillslut ingen som vill ha mig. Men å andra sidan har jag under mina dryga 11 år på universitetet hunnit arbeta på alla fakulteter och på olika institutioner och tjänster så jag har väldigt stor erfarenhet av universitetet i stort, känner mycket folk och kan de flesta systemen. Stor tillgång för den som anställer. Men nu hoppas jag att jag ska finna lite ro och stanna här i många år.

Idag är en dag full av möten igen. Kul och givande möten. Men det tar också lite på krafterna. Ikväll ska vi bara ta det lugnt. Vi brukar ha filmkväll på torsdagar. En kväll där vi myser ner oss i soffan, tittar på en bra film och bara är. Ikväll blir det nog att tända en brasa också för kylan har kommit. I går var det så halt att bilen ålade sig som en mask på vägen och hittade inte mycket fäste. Jag höll på att dratta på rumpan när jag gick från parkeringen på jobbet också. Men jag klarade mig. Igår kväll fick vinterdäcken åka på och idag kändes det lite tryggare att ta sig till jobbet. Nu är det bäst att sätta igång och jobba. Dags att "stämpla" in.

Önskar er alla en underbar dag!

Kram Helén